Som ung drömde Kent Ring han om att bli pilot, men den drömmen förändrades vid 17 års ålder när han drabbades av skelettcancer och tvingades amputera benet. Idag engagerar han sig i frågor som rör protesanvändning och parasport, med en stark vilja att dela sina erfarenheter och bidra till utveckling för andra i liknande situation.
Jag är 66 år, bor i Halmstad och har nyligen gått i pension efter ett långt yrkesliv inom SOS Alarm. Som ung drömde jag om att bli pilot. Jag började segelflyga som 15-åring och siktade på en framtid inom flygvapnet. Men vid 17 års ålder förändrades allt. En knöl i benet visade sig vara skelettcancer och jag tvingades amputera ena benet. Det blev starten på en tuff period med behandlingar och en helt ny verklighet att förhålla sig till.
Med protes kom jag snabbt igång igen. Steg för steg hittade jag vägen tillbaka till ett aktivt liv, där idrotten kom att spela en avgörande roll. Golfen blev både träning och passion, och jag har varit med och startat upp det som senare blev landslaget inom paragolf. Jag har också ett stort intresse för tennis och sitter idag i Paratennisrådet hos Svenska Tennisförbundet och arrangerar paratennistävlingar, bland annat RING OPEN International.

Tack vare protesen kom Kent snabbt tillbaka igen och kunde börja idrotta igen.
Jag är engagerad i Momentum, ett samverkansinitiativ där personer med egen erfarenhet är med och utvecklar lösningar inom hälsa och rehabilitering. Mitt engagemang handlar om att ge tillbaka, om att bidra med mitt perspektiv och vara med och skapa något som kan göra verklig skillnad för andra.
Det är samma drivkraft jag tar med mig in i Egenerfarenhetsrådet. Jag har levt med protes sedan 1977 och ser stor potential att utveckla både kunskap och lösningar, inte minst när det gäller gångmönster och funktion.
Så även om min pilotdröm fick ett abrupt slut, kan jag ibland undra om inte livet med ett ben faktiskt blivit rikare på andra sätt.
Uppdaterat den